johannalydahl

Skulle vilja skriva om gårdagen då Anna firades med champagne, twister, utgång med ungefär alla våra gamla span under en treårsperiod under ett och samma tak, men jag avböjer till förmån för min hals som vill att jag ska gå och lägga mig nu.
Jag älskar att ha lov och att Karl har fått sex and the city-boxen i julklapp.

Gud och fyfan, jag har VERKLIGEN MAGKATARR <3
Men varför klaga när man kan vara julljuv? Nu ska jag gå upp och pilla lite på knäcken och möjligtvis på mina syskon som äntligen är samlade!

Precis som ungefär alla andra sk. "bloggare" har jag haft en liten välbehövlig paus från skrivandet. Under denna tid har jag varit på en bal och dansat sönder fötterna, sovit ikapp mig själv, fikat med några snygga kvinnor, åkt till sthlm där jag nu befinner mig, överkonsumerat sex and the city-avsnitt samt utvecklat en fetisch för killar som jobbar i ostdiskar på saluhallar. Har nu förälskat mig i ca. fem stycken i både göteborg och stockholm. Jag antar att detta lov har varit det mest efterlängtade och mest välkomnade lovet i mitt liv.
Imorgon ska jag åka till vässan igen och träffa båda mina älskade systrar som kommit hem! I'm coming home for christmas så att säga.

Det kan vara så att jag dragit på mig en släng av magkatarr, en härlig liten julklapp såhär i juletider! Fantastiskt!

Hej hallå, här sitter jag med brösttejp och nytvättat hår. Så långt har jag kommit i mina sk. "balförberedningar". Funderar lite på hur jag ska ha håret ikväll och när jag egentligen ska ta mig för att åka till julia för att fixa mig lite mer ordentligt, som man förväntas att göra inför en natt som denna. Hoppas att de bara spelar en massa dödshouse och lite orup på stadshotellet. pussi

Jullovet har kommit!  Denna vecka har jag och mina vänner fikat på coop, varit på carlforsskas julkonsert, haft en perfekt projektlektion, varit lite mer på coop, kirrat världens vackraste peppishouse osv. Jag gillar livet just nu. Imorgon ska vi klä upp oss och gå på bal! Det ska bli intressant så att säga.
Åh, måste ju även berätta om den geniala leken jag, elin, maria och david gjorde härom dagen! Vi härmade dem på musikhjälpen, att man ska välja ut vilken av sina vänner man helst vill gifta sig med, ligga med och döda. Resultatet blev himla härligt måste jag säga. Sexappeal är kul.

Jag är lite smått sliten så att säga. I torsdags hade vi luciavaka utan en uns sömn för min del. Det var dock mysigt och snöigt och juligt och fint.
Igår fyllde mammi år och hade sina vänner hemma på lite sk. glöggparty. Jag tog tillfället i akt så att säga och fick mig en fin liten förfest innan jag drog till vidare festligheter.
Cykelturen ut till madde var kanske det värsta jag någonsin varit med om, gång på gång var jag tvungen att hoppa av och släpa cykeln pga all fittslask och hjulen fastnade hela tiden av snön som packat ihop sig. Trodde dödsögonblicket var nära då jag fick för mig att jag kört lite vilse och övervägde huruvida jag skulle lägga mig i ett dike och avlida eller gå hem.  Som tur var hittade jag tillslut gula staketet där jag bestämt mötesplats med mina kavaljeer för kvällen. Lökiga, snöiga och fräscha anlände vi tillslut till rönnby och gjorde vad man förväntas göra på fest. Jag och david funderade på att sno en gran på vägen hem.
Nu ska jag göra peppishouse med min lillebror.

Känner mig fö. lite besviken.

Jag skulle googla på ett älgbarn, men kom inte på vad de hette. Älgföl? Älgkid? Älgunge? Liten älg? älgKALV såklart!

Vad ska man göra när huvudet säger en sak, hjärtat en annan? Vart fan är den där magkänslan man ska lita på som alla pratar om?
Idag har jag min sista danslektion på balettelevskolan. Om jag inte skulle få för mig att ändra mig det vill säga. Det känns förjävligt rent ut sagt, på alla sätt och vis. Jag vill och vill inte lämna. Men våren kommer inte gå ihop om jag stannar. Jag vill ju ändå hinna med attt känna att jag hinner med livet, min sista termin i skolan. Frågan är ju bara vart jag egentligen hör hemma?
Återkommer när mitt känsloliv slutat fista mig.

Efter dansen ikväll ska jag hem till maria och lussevaka! Och på fredag morgon ska vi se luciatåget i skolan, där även mushuset har blivit själva lucian! Grattis igen!

Idag har jag gjort slut. Var tvungen att gå ut och grina lite i regnet efteråt. Jag vet egentligen inte vad jag håller på med eller vad detta beslut kommer att leda till, känner inte ens lättnad. Ändå vet jag nog innerst inne att jag gör rätt. Jag vill ju inte gå sönder igen liksom.

Har kommit på att jag är en människa som inte trivs när nya saker tar vid eller när saker och ting tar slut eller förändras drastiskt. Ändå är jag inte en mittemellan människa, som mår som bäst mitt upp i allt, för så fort jag kommit in i något, börjar jag längta till nästa sak. Men väl när den nya perioden tar vid, får jag ångest igen och vill att det ska ta slut och så kommer slutet och jag får separationsångest istället.
Ibland kommer man till insikten att man faktsikt är en fitta.

Imorgon måste jag se sanningen i vitögat. Jag hatar det här. Det känns verkligen som ett livsavgörande beslut, ett val som kommer bestämma hur min framtid blir. Och jag har ingen jävla aning om vad jag vill.

Att bo själv är himla trevligt. Jag gillar att vara självständig. Igår handlade jag klart mina julklappar, fick en crush på myrorna samt drack jag glögg och spelade geni med anna och linn.  Jag längtar tills anna fyller år! Hela jul och nyår kommer bli så himla bra!

Snart ska jag bege mig ut i mörkret för att titta på linns teaterföreställning. Hoppas det är varmare där, för här fryser man ju ihjäl..

Hämtade nyss min kära cykel på verkstan där de lagat min feta punka. Påväg hem ser jag att det HÅLLER PÅ ATT BLI PUNKA PÅ ANDRA DÄCKET!! Jag tror jag avlider. Detta år har jag haft punka sju gånger, med underdrift. Varför i helvete använder man inte nåt annat än gummi i cykeldäck? Det säger väl sig självt att det går hål då, medtanke på allt glas och skit som ligger på våra vägar. Jag ska uppfinna ett nytt material som är HELT JÄVLA RESSISTENT.

Jag är hemma själv i helgen. Om en liten stund kommer några fina kvinnor och män ur min klass hem till mig. Vi ska laga mat och dricka vin och älska varandra <3

Jag stod och borstade tänderna i min ensamhet denna snöiga förmiddag. Plötsligt spelades den gamla godingen The Band med Mando Diao som i princip är deras enda bra låt och jag blev alldels euforisk! Jag slängde bort tandborsten, skruvade upp volymen och började hoppa omkring, stod på händer, lyckades göra perfekta foetepiruetter för första gången i mitt liv på båda benen och ösdansade som om det inte fanns någon morgondag. Efter detta lilla workoutpass, stod jag där svettig och lycklig och så vips kände jag hur det liksom rann till melllan mina ben. Mensflödet anlände mitt på blanka dagen! Tänk, så blev det en röd jul i byxan också!
Till min förfäran insåg jag att det var nästintill slut på tamponger så jag var tvungen att inhandla en liten ask efter skolan.
Jag förstår inte tabun med mens. Okej, det är lite äckligt med en blödande vulva som Stina skulle kalla det, men typ alla har det och det är ju inget jag skäms över precis. Ändå är det på något sätt lika jävligt varje gång man är tvungen att gå fram till kassan, lägga upp sina tamponger på rullbandet och känna hur alla bara tittar på en (fastän det egentligen inte är sant) och tänker att fy fan vad äckligt, mensbarn, mensbarn, MENSBARN!
Jag och mina flickvänner har diskuterat fram och tillbaka angående menskoppens vara eller ickevara. Vi har kommit fram till att det egentligen är en alldeles genial ide, miljövänlig, billig, lätthanterlig, plus att den håller i 10 år. Men seg som jag är, tänker jag alltid att nu jävlar ska jag göra slag i saken och införskaffa skiten, men så kommer nästa månad och jag kommer på mig själv med att fortfarande stå, nervöst sväljandes i kön, med en svettig liten ask i min hand.
Jag skjuter mig själv om jag inte köper den där jävla menskoppen snart.

 

Min mobil har ikväll somnat in efter en lång tids sjukdom. Alla nummer, alla foton, alla sms är förintade och kvar står jag med ett litet rosa skal i min hand, platt, tomt och dött. I lite drygt ett år har vi spenderat tid tillsammans, en period av kärlek, äventyr, fylla, sorg, nöjen och besvikelser. Vi har haft våra ups and downs men på det hela taget är jag rätt nöjd ändå. Sorgligt att slutet på vår historia kom så plötsligt bara även då jag länge misstänkt att du skulle lämna mig förr eller senare. Nu får jag hålla tillgodo med en plastig, ful och grådaskig telefon tills jag tar mod till mig och pånytt försöker botanisera i mobildjungeln.