johannalydahl

Jag är så bedrövligt förälskad nu. Inget av det här var meningen och jag vet vi är ute på extremt farligt vatten. Borde ta mig själv i handen och gå fort som fan, men det går inte för nu är jag fast och står återigen med hjärtat blottat för hela himla världen.

För jag trodde inte att jag skulle kunna tycka om en kvinna på det sättet jag gör nu. Det borde inte vara en stor grej, men för mig är det så och jag är så himla stolt över dessa känslor. Hon har öppnat mitt sinne, mitt hjärta, min hjärna, på gott och ont. Borde hålla tillbaka och ta till det där förnufttänket då lilla magkänslan talar för oråd men JAG VILL INTE. Jag vill vara kär och älska, bli älskad, leva kärlekslivet.

 

Himla människa att ta upp min tankeverksamhet, den där J.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?: En himla massa; jobbade på coop, var i malaga, var i london, var på way out west, flyttade till uppsala, började plugga sjuksköterskeprogrammet, blev friskförklarad från anorexian ETC
2. Höll du några av dina nyårslöften:Faktiskt, förra året önskade jag mig balans, friskhet och en himla massa lycka- vilket jag även åstakommit 
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?: nä
4. Dog någon som stod dig nära?: nej gudskelov
5. vilka länder besökte du?: spanien i två omgångar, england
6. Är det något du saknade år 2012 som du vill ha år 2013?: Re, skär, besvarad kärlek. Jag vill ha ett förhållande, är så UTLED på att vara singel
7. Vilket datum från år 2012 kommer du alltid minnas, och varför?:  29/10- dagen jag blev av med min diagnos samt 2 november då jag kom över mannen jag aldrig trodde skulle försvinna ur mitt hjärta
8. Vad var din största framgång i år?: Att jag helt och fullt tagit mig ur sjukdomen som präglat större delen av mitt liv

9. Misstaget?:Nä
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?: Skadat kärlekshjärtat x-antal, varit ätstörd
11. Bästa köpet?: kurslitteratur, resorna, vinet
12. Vad spenderade du mest pengar på?: resor, mat, hyra, möbler
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?: att jag flyttat till en ny stad och att jag trivs så himla, himla bra på alla sätt och vis där.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2011?: Ein student aus uppsala- kirsti sparboe
15.  Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?: mycket GLADARE
16.  Smalare eller tjockare?: Jag har äntligen nåt min friskvikt!!
17. Rikare eller fattigare?: fattigare med tanke på all himla spendering på diverse
18. Vad önskar du att du gjort mer?: hört av mig mer till nära och kära 
19. Vad önskar du att du gjort mindre?: Investerat så mycket känslor hela himla tiden 
20. Hur tillbringade du julen?: hemma med familjen
21. Blev du kär i år?: alldeles för många gånger
22. Hur många one night stands?: har ökat min lista avsevärt så att säga
23. Favoritprogram på TV?: jakten på det perfekta livet
24. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?: nä
25. Bästa boken du läste i år?: Eld, fjärilen i glaskupan, anatomiboken
26. Största musikaliska upptäckten ?: frank ocean, pj harvey
27. Något du önskade dig och fick: Ett självständigt, lyckligt liv 
28. Något du önskade dig men inte fick?: det kommer
29. Årets bästa film?:wää jag vet inte 
30. Vad gjorde du på din födelsedag? gick i skolan, tappade bort min plånbok,blev bjuden på middag av vännerna
31. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?: tänker att allt har en mening
32. Hur skulle du beskriva din stil år 2011?: snygg
33. Vad fick dig att må bra?: livet, människor, uppsala, spanien 
34. Vilken kändis var du mest sugen på?: simon j berger och hanna hellquist 
35. Vilken politisk debatt engagerade dig mest?: det jag anser som orättvist i samhället
36. Vem saknade du?: vänner och familj på annan ort 
37. De bästa nya människorna du träffade?: åh så himla många! Klassen, sskfolket <3
38. En värdefull läxa du lärt dig i år?: jag är rätt så himla underbar att leva med ändå
39. Citera en sångtext som summerar ditt år: how do you? med hotchip

Så himla skönt att vakna upp utsövd och allt det där. Var länge sen osv. Vi har inte festat på tre dagar och detta är ett litet rekord sen jag flyttade hit. Ikväll vankas dock 04-släpp på norrlands, blir nog fett.

Bör verkligen plugga idag. Har en pbl-uppgift, tre vetenskapliga artiklar att läsa samt en del praktiska moment att öva på. Det är fett att lära sig nya saker och insupa ny kunskap men jag är så brutalt tankespridd desssa dar..Och min arm gör sataniskt ont efter torsdagens tuberkolosvaccination, helt röd och svullen och fanskap.

 

Igår styrde vi världens mysmiddag och spelkväll, jag och mina vänner. Så himla gött. Älskar det faktum att vi bor så nära varandra cirka allesammans och umgås mest hela tiden.

Och sen en grej..I tisdags på Nausespelningen träffade jag en person som sätter höstsolen i eld för att citera håkan. Gu. Det var länge sen det kändes så här och jag fattar ingenting. Farligt att vara singel i denna stad kan jag säga hehe.

Tempot går för runt dessa dar. Föreläsningar varvas med praktiska träningsmoment som att sätta kateter, ge injektioner, venprov osv. En hel del grupparbete om b.la våld mot kvinnor, vetenskaplig metod och dess jävla artiklar, diverse patientfall som ska lösas och seminarium med diskussioner och allt det där.

Idag har vi inget schemalagt. Jag, lotten och malin i min basgrupp ska träffas på norrlands nation och börja skriva pm om psykisk ohälsa inom äldrevården. Vi lyxar till det idag och köper mat ute då böngrytan jag har i min frys inte är särskilt lockande..

Som förra veckan blir det galejj och utgång även denna, då var det 90-talspopklubb på onsdagen och stocken på torsdagen. Denna afton vankas Nause på v-dala! Jag tycker så himla mycket om mina nya vänner! Vi kan plugga, träna, dricka vin, dansa, prata, mysa och allt det där så himla bra tillsammans.

Helgen som var tillbringade jag i västerås. Fick pussa på mamma, kalle, mina underbara vänner samt han den där som förundrar mig gång på gång och som jag tycker om, rätt så himla mycket tror jag.

Västeråsvistelsen var sjukt mysig men samtidigt känns det skönt ändå att vara tillbaka i uppsala. Betyder det att man trivs?

Duschen, frukosten, påklädnaden avklarad. Avnjuter detta med kaffe och prilla. Idag blir det en lång skoldag, föreläsningar mellan 8.15-15.00. Tur att jag har sjukt nära till skolan (har iofs nära till allt hehe) Igår tog vi paus från festen och styrde myskväll hos kajsa, cirka asgrymt. Girliegirlietalk, bullar och saft liksom.

Denna vecka har även innefattat kräftskiva, brännbollsmatch och utgång, pluggeri, för lite sömn osv. Jag trivs. Jag mår bra. Är litelite rädd att välmåendebubblan ska spräckas. För det har den liksom hittills alltid gjort i mitt snart 22 år långa liv. Jaja. Denna gång kanske?

Ikväll blir det förfest hos våra storasystrar/faddrar och därefter vankas fet, magnifik utgång! Som vanligt då hehe. Nä vet ni vad, nu måste jag sätta fart här. Ansiktet skall på så att säga. PUSS

Tiden räcker liksom inte till att blogga dessa dar. Jag cirka älskar mitt nya liv här i uppsala! Lägenheten är fantastisk, asbra belägen, nära till allt osv. Skolan verkar grym, klassen är är härlig och jag hart lärt känna en massa goa människor på bara några få dar. Känns bra ända in i hjärtat liksom. Nollningen är i full rullning och jag har hur kul som helst. Känner mig inte alls sådär osäker, trevande, försiktig som jag oftast brukar (brukade) göra i nya sammanhang, bland nya människor. Är istället mig själv fullt ut, sprudlar, lever ut, känner mig som den jag faktiskt är, vill vara och allt det där.

Ikväll är det egentligen vilodag från fest och nollning, men då man bara lever en gång ska jag strax hem till min kursare som bor i samma hus som jag och styra förfest. Det vankas stocken denna afton och jag är så himla pepp på livet, att leva detta liv <3 

Det är ganska märkligt när jag tänker på att jag för ett år sen gick i dagvårdsbehandling, hade spenderat ett år där och var så hemskt förvirrad och skör. Fortfarande rätt ordentligt underviktig även då jag kände mig fullt normal och allt det där i kröppa, men tankarna bevisade motsatsen. Läser blogginlägg från denna tid och det skär i lilla hjärtat när jag tänker på att livet faktiskt sett ut som det gjort. Som om detta är ett helt annat liv liksom.

Jag längtade så evinnerligt mycket ut till det verkliga livet, men var fortfarande i behov av villans trygga väggar, det där omhuldade, inrutade livet. Stöttning var a och o.

Och nu. Jag flyttar till Uppsala i övermorgon. Jag börjar studera till sjuksköterska på måndag. Jag har en egen lägenhet, en frisk kropp, en trånande hjärta, en stark själ och ett rätt så himla stabilt sinne. Aldrig trodde jag väl att jag skulle ha den framtidsutsikt jag har idag.

Jag skulle ju inte bli mer än max 20 år..

Natten spenderades i en segelbåt med en man. Cirka asgrymt.

Sitter på balkongen i solen och drar en cigg, längtar till ikväll när jag skall få krama på de flesta och bästa av mina vänner. Avskedsfest och avskedsutgång blir det.

Träffar caroline mest hela tiden dessa dar och har det fantastiskt fint. Är så himla glad att det klickar så bra mellan mig och den kvinnan! Typ som att vi känt varandra cirka aslänge.

Vet inte vad jag ska klä in denna arma kropp med i afton, antar att lilla kylan kommer tränga på och allt det där. Intresseklubben antecknar. Men ja, vill vara fabulös och vacker liksom. Av en och annan anledning hehe.

 

Kommer sakna att hänga på denna balkong, så himla nice med alla trädkronor och härligheter.

 

 

 

Uppe i lilla ottan för att ligga med benen i vädret hos min barnmorska. Alltid lika mysigt att blotta sig totalt. Mm.

Idag är det ju fredag och jag är rätt glad idag. Känns som en fin och kul dag även då jag inte har särskilt mycket inplanerat. Har iofs bjudit in mig hos en ung man i afton hehe, får se hur det blir med det.

Om en liten vecka bor jag i uppsala, sug på den liksom. HerrehimlaGUD. Imorgon styr jag avskedsfest för mina kära. Ska gråta. HEJ

När jag inte ens har nåt vettigt att komma med här är det fan illa. Jag är less och trött och nervös och stressad och uttråkad und so fucking weiter. Känner mig otillräcklig och ful och misslyckad denna arma dag och vill bara klaga i oändlighet.

Men så slår det mig; jag har cirka tusen saker att glädjas åt, se fram emot och allt det där. Var sitter egentligen felet?

Jag går bara omkring och är litelite ledsen exakt hela tiden.

Jag hatar att ta farväl av människor osv. Så himla, himla jobbigt och överjävligt sorgligt. Vänjer mig aldrig och grinar lika mycket varje gång, om än oftast efteråt.

Denna arma helg har dessa himla hejdågrejer genomsyrat fullständigt. Blir så ledsen och önskar jag kunde sluta bry och tycka om så förbaskat hela tiden.

Och jag vill inte vara ledsen mer i livet.

Tänker inte skriva om vad jag gjorde i fredags natt för det gör för ont och är samtidigt något att skratta åt och allt det där, men för mig betyder det så hemskt mycket. Ibland är livet för vackert och spännande så det nästan är smärtsamt. Och igår var det avskedsfest pånytt med nattbad och hemligheter och sova på mattan. Idag vill jag bara sova helst hela tiden.

 

Jag flyttar verkligen jättesnart.

Har ett synneligen stort behov av att blogga av mig dessa dar.

Men såhär. Ibland tänker jag att jag måste ha nån form av förbannelse över mig. Av de killar jag träffat sen förra sommaren, är det fyra stycken som satt lilla världen i brand. Och varenda endaste gång får jag höra samma tråkiga visa. Att timingen är dålig, att han inte är redo för "förhållande", att han är känslomässigt utbränd och så fucking vidare. Och jag tänker att HAR JAG ENS BETT OM ETT FÖRHÅLLANDE?! När man träffat en människa ett par gånger är det, i allafall inte i min värld, tid att skapa kärleksband. Varför är det ingen som vill chilla lite med mig? Hänga lite, ligga lite, lära känna och se vart resten av livet leder. Gud. Jag blir så fanatiskt trött.

Ska verkligen sluta investera med så mycket känslor hela tiden. Byta bana. Inte känna efter. Är så less på att känna efter. Vill inte ta del av samma visa en gång till. Drar en snus och tänker att det får vara nog nu.

Jag är verkligen ledsen så det skär i hjärtat och får tillochmed rätt svårt att umgås med mina vänner, som om min uppmärksamhet är nån annanstans. Som när jag var anorektisk och jävlig.

Vet inte riktigt vad det egentligen är som molar men gud vad helvetiskt himla asont det gör.

Hör återigen att jag "faller för fel killar", "drar mig till idioter" UND SO WEITER. Så ja, jag antar att det är mitt fel att det alltid går åt fanders.

Men så tänker jag lite till. Har jag en såkallad svinradar? Är jag en missbrukare? Är det jag som är en idiot?

Fast ändå. Jag blir ledsen. Vill inte slå på mig själv och beskylla, kan man verkligen rå för det där med känslor och allt vad det heter? Kan liksom inte hjälpa att jag har en himla fjärilshjord inom mig som bara styr och fucking ställer hela tiden. Kanske borde jag stänga av? Lägga av att lyssna på hjärta, själ och längtan. Bli förnuftet personifierat.

MEN JAG VET JU INTE HUR MAN GÖR. Wää.

 

Inatt pratade jag med en man i telefon i mer än en timme. Så galet olikt mig, jag som hatar att prata i telefon. Men ibland är man tvungen och ibland är det tillochmed svårt att lägga på. Jag vill så förtvivlat gärna att det inte ska sluta här. Vet inte vad det är som händer.

 

Men ja. När man levt närmast en anorexidjävul i 13-14 år är det rätt så himla fantastiskt att få känna närhet och kärlek till en verklig människa..Och eventuellt är jag alldeles för uppfylld av denna känsla för att hejda mig och lilla känslosvallet.

Hemma liksom. Insåg precis att jag varit ute och klubbat fem dagar i rad. Göteborg var rätt så himla fantastiskt. Skitjobbigt men ändå vackert. Som om jag trängt undan så tusentals många minnen under 2,5 år som nu bara vällde fram över mig. Jag såg staden med friska ögon vilket jag inte gjort på år och dagar. Nya ögon. Och jag blir ledsen när jag tänker på hur livet kunde ha varit om jag hade fått slippa all sjukdomsskit och bara fått må bra och bott kvar på denna ljuva plats..

Har sett många fina spelningar och njutit av festivallivet, druckit vidriga mängder alkohol, insett att vänner som lämnar en ensam i natten, ledsen och jävlig, som inte ens frågar hur det är fatt, inte är några jag vill min tid åt. Har umgåtts mest hela tiden med bästa elin och sara, så himla härliga människor. Hängt med doris och anton, följt med på klubb där josefin johansson, emma knyckare och anton almqvist spelade skivor *p3kåt*. Kommit hem alldeles för härligt sent varje natt, både ledsen och galet lycklig, sovit under tunna filtar med en lång, het man som helt plötsligt tog min hand på en båtklubb <3 Fått träffa david igen vilket kändes himla bra och fint. Konfronterat alldeles för många känslor och minnen, upplevelser och såkallade relationer. Känt mig förvånansvärt himla stark. Jag tror nästan, jävlar i min lilla låda, att denna kvinna faktiskt, seriöst och ärligt talat, kan vara frisk och fri..

Har alltså inte haft kroppsångest, divideringstankar, matpanik eller dylikt på hela veckan. Och i förmiddags när jag var ute och tog en långpromenad, vilket jag inte gjort på veckor, kände jag bara det att nu är det över.

DET ÄR ÖVER <3

Har inte känt mig så tillfreds med varken mig själv eller min kropp på fjorton år- jag älskar denna känsla.