johannalydahl

-Fladdra som en fjäril johanna! Byt fästmän så ofta du vill!

Detta är något jag får höra för jämnan när jag träffar mormor, och även denna gång, när jag och ellen åt middag hos våra morföräldrar i veckan ( vi bor ju själva eftersom mamma och kalle är i spanien), kom uppmaningen.

Min mormor är så himla underbar. Hon är kvinnan med de lenaste händerna, roligaste kommentarerna som hon aldrig drar sig för att säga, hon var fackets flitigaste medlem när hon arbetade och har aldrig acceptarat att folk sätter sig på henne.

Eftersom morfar hör mindre och mindre för varje dag som går och vägrar använda hörapparat, blir mormor så lycklig när vi kommer och hälsar på och berättar alltid om sitt liv som ung osv. Ibland kan hon gå och fundera på ämnen hon vill ta upp att diskutera med oss flera dagar i förväg eftersom hon inte får nåt utbyte av morfar. Denna gång fick vi ta del av när hon var 17 år, drack champagne för första gången och ranglade i trapporna upp till lustiga huset på gröna lund och hade ny klänning och rött läppstift.

Mormor och morfar träffade varandra när de var 15 respektive 18 år och har hängt ihop sen dess. Förmodligen en bidragande faktor till varför hon uppmanar mig till att bli en heartbreaker.

Ett litet ogenomtänkt infall resulterade visst i detta.Välkommen kanske man ska säga. Jag börjar fläka ur mig på en gång, lika bra.

Tänkte berätta lite om mitt jobb. Mitt jobb som gatuartist.Nej, jag är inte galen. Eftersom västerås kanske är staden med mest stockholmskomplex ever, vill kommunen alltid vara nyskapande och lite crazy. Nu har de blivit lite kulturspirituella och anställt mig och några andra ungdomar för att underhålla uttråkade väseråsare på stadens gator och torg. Det är precis lika flummigt som det låter. 

Det här gör jag på jobbet: koreograferar, dansar, uppträder,spelar quaddrapop, äter klubbor, tänker på louis garrel, läser metro, åker båt,släpar på en stereo. Egentligen borde jag älska det, men gud och fyfan vad segt det kan vara. Besök inte stan på några veckor framöver!

Idag när jag och min arbetskamrat var ute och ”körde” litevid hamnen, kom en medelålders, lönnfet och svettig man fram till oss. Han visade ett trolleritrick med en enkrona som han låtsades tappa ner i min jobbarkompis ”klyfta”,men egentligen försvann kronan till den andra handen.

- haha, ja där kan man verkligen snacka sparbössa/brevinkast, skrockade han förnöjt för sig själv efter  uppvisandet, det märktes tydligt att han var mycket nöjd med sig själv och sina färdigheter.

Jag blev helt paff, sa åt honom att det var jävligt onödigt och att man inte säger sådär och tittade argt på gubben, varpå han blev ännu mer förvånad och försökte studsa upp sig mot mig. Vi gick med bestämda steg därifrån medan gubbslemmet skrek efter oss. Fy jävla fan vad trött jag blir.