johannalydahl

En fin liten helg innehållande coopbesök och film med fina vänner, ikeabesök två gånger, ryggmassage och julmust.

Kalle kom och väkte min ömma kropp med glögg och tända ljus i morse. Jag älskar honom. Efter frukosten blev jag arg. Vi har köpt en ny dammsugare med extremt bra sugeffekt och efter att jag sugit upp dammhögarna på mitt rum fick jag för mig att gå lös på resten av källaren också. Detta resulterade i nyupptäckta vrår och skrymslen där det gömde sig lite av det ena och andra. Jag försökte få med mig mamma i städhysterin och vi blev arga på varandra när vi kom på vilket helvetesjobb vi gett oss in på. Men aggressionerna utlöste en massa härligt adrenalin som gjorde att vi istället kunde städa av oss all ilska. Och fan vad rent det är nu!! Jag älskar när man har städat klart och ser hur fint och rent allt ser ut (förhoppningsvis) Önskar mig desinfektionsgel i julklapp.
Idag ska jag även baka pepparkakor med min familj, sätta upp adventsstjärnorna och se på rudolf med röda mulen med kalle. Ikväll är jag bjuden på adventsfika hos madde. Det blir fint!

Att dricka vattnet ur vattenflaskan som legat i cykelkorgen påväg hem från dansen måste vara en av de bästa sakerna i mitt liv. Så himla kallt och härligt!

Det kan vara så att jag håller på att få en inflammation i ryggen och nu har knät fuckat ur också. Jag vill lägga mig i ett bad av linement. På senare tid har den här bloggen utvecklats till en klagportal men någonstans måste man ju få utlopp för sina känslor, tänker jag. Önskar att ellen var hemma så att man kunde få gå upp och sitta i hennes hängfåtölj och klaga av sig en stund nu...

Jag vill bara ha ett svar på hur jag ska göra med allting. Det här beslutet är fanimig det värsta jag någonsin gjort. Jag vet inte vad jag vill med någonting i mitt liv och jag vet att jag kommer att ångra mig hur jag än väljer att göra. Allt är bara så himla diffust hela tiden och jag blir så fruktansvärt jävla trött på allting. Jag vill pausa tiden, kura ihop mig och sova ikapp mig själv. Fittigt, fittigare, livet.

Kära läsare. Igår var den längsta dagen i mitt liv innehållande en smått hysterisk sacomässa, en fantastisk marcus och en massa snö! Jag gillar fredagar.

Tidigt imorse åkte jag och mina kompanjoner maria och julia till stockholm för att inhandla en balklännig åt mig samt botanisera lite i det exklusiva (?) utbudet storstaden erbjuder. De är ju för bra att ha att göra med de där två! Tack än en gång för att ni står ut med min klädprovarångest och fittiga beslutsamhetsproblem!
Jag hittade iaf en härlig liten blåsa på den mest oväntade affären. Den är svart, snygg och jävligt fräsch.  Precis som jag vill ha det. Vi hann även med falafellunch, kärleksmums, och en till fika med far min! Mycket fin dag.
När pappa gått till teatern för att spela och kvinnorna till tåget fick jag för mig att promenera hem till sjöstaden. I mer än en timme traskade jag omkring och njöt av miljöombytet och jag kom fram till att stockholm är himla vackert. Mitt lokalsinne höll på att svika mig ett par gånger under färden, men tillslut hittade jag båten och åkte över till lägenheten. Nu sitter jag här alldeles ensam, både my och pappa kommer hem runt elva. Det känns lite som att jag bor här själv, en himla härlig känsla måste jag säga! Nu ska jag tappa upp ett bad och lägga mig och njuta av att jag är ledig en dag till och försöka komma på lite vad jag vill göra i vår med saker och ting. Det ska bli fint.

Med risk för att låta pretto, men Frida Hyvönen är inte så dålig ändå! I flera år har jag försökt att lyssna på hennes musik, men har bara stört mig på hennes röst och klickande ljud (som om hon har en massa saliv i munnen och liksom smaskar utan att hon tänker på det, hatar när folk gör så)
Men idag, när jag var precis hemkommen och fittig efter provet satte jag mig och stirrade ut på solen genom köksfönstet. Plötsligt spelades hennes relativt nya låt Dirty Dancing på krister i p3 och även då jag hört den förut var det liksom som att musiken gick rakt in i mig, genom min apatiska kropp och stirriga blick och jag kände bara, som jag så ofta gör, att fy fan vad vackert allt egentligen är här i livet

Jag känner att frida hyvönen, the concretes och el perro del mar är kvinnorna i mitt liv som verkligen vet hur det här med musik ska göras. Annars blir det så lätt att det bara är manliga musiker och band jag faller för. När jag tänker är det i princip bara ett manligt utbud i min ipod just nu. Det här får det fanimig bli ändring på! In med lite mer kvinnliga kvaliter i livet! Bums!
Fast iofs, Jenny wilson, Anna ternheim och Marit bergman har ju alltid haft en speciell plats i mitt hjärta, men på senare tid har jag liksom glömt bort dem en aning. Nu är det dags för nya tider.

Jag längtar till imorgon. Ungefär i gryningen åker vi till sacomässan och blir bildade angående framtidsval och när jag kommer hem är jag bjuden på middag! Anna och Linn är värdparet som sedan tar med mig på Marcus Krunegårdsspelningen, allt detta fina bara för att jag fyllt arton. God mat, snygg kille som sjunger fint. De vet vad jag vill ha så att säga. Puss på er!


Såhär såg vi ut på balen i nian. Den enda bilden vi ser något sånär representabla ut på

Mina muskler strejkar lite smått. Idag har jag dansat hårt i sju timmar, modern med vår gästkoreograf, projektarbeteskoreograferande och balett med en massa styrka. Jag klagar inte, jag bara konstaterar att det gör lite lätt helvetiskt ont i vissa kroppsdelar just nu osv. Frågan är vad jag egentligen vill med allt detta dansande nuförtiden. Ska jag gå kvar på balettelevskolan nästa termin? Ska jag söka vidare efter studenten i vår? Det är fullkomligt underbart att dansa ibland, men samtidigt känns det som att jag slösar bort min tid på en osäker väg.
Jag är en jävel på amvibalens så att säga.

Imorgon är det nationella engelska. Alltså försvinner min favoritsovmorgon. Kul liv- det skulle vara gott med en grön oliv. (?)

Min engelskalärare vill att vi använder oss av desa fraser i vårt skrivande imorgon med förklaringen att "det ser ju bara så snyggt ut":

How can the society adress the problem...
An important point to consider is...
A different aspect would be...
Many people would react positively/negatively to...
A better argument for/against would be...

Min hjärna känns tom. Allt i mitt liv luktar playdodeg.

Jag skiter i dansen ikväll. Om några minuter bär cykeln av till mushus och de andra knavarna för intag körsbärsyoghurt och religionsplugg istället. Det får man unna sig när man haft ett fem timmar långt prov tycker jag!
hejsi hopp

En av de bästa sakerna med mitt nya liv är att jag inte har tid att oroa mig längre. Egentligen borde jag har ångest för svenska nationella skriftliga imorgon, det feta religionsprovet, föreställningen på torsdag eller öppethus-uppvisningen på lördag (plus tusen saker till), men jag har varken tid att förbereda mig eller oroa mig i förväg. Det känns rätt härligt. För första gången i mitt liv känner jag inte någon press att prestera men det är inget som märks på mina resultat. Hittills iallafall...

Hörde på nåt random tvprogram härom dagen att "oroa sig är att som betala av på ett lån man ännu inte tagit". Trots att det låter så överkäckt och äckelpositivt att volmeringstendenser är nära, har det liksom etsats sig fast i mig. Kom på mig själv igårkväll när jag duschade av mig dagens svett att stå och förundras över hur genialiska dessa ord egentligen är... Vet inte vad eller vem jag håller på att utvecklas till, men det känns rätt bra måste jag säga.

Nu väntar despan, kiwi och lite stretchning!

En liten skylt vars budskap nötts in i min hjärna från helgens skoprövande med Ellen:

"En vacker blomma har stora bla'n
vi har storlek fyrtiotvå för dam"

Det är ju bra härligt att leva ändå.

Det här är den mest spontana helgen på länge!
Igår satt jag plötsligt och åt middag med Ellen som är hemmis, pappa som var på besök, mamma och Dejw! En härlig liten tillställning innan vi avlägsnade oss från familjen och cyklade till blue moon för att festa med de flesta!

Idag har jag varit på stan med mina syskon och haft klänningsångest i svettiga provrum. Vi har även druckit glögg och mysit till det rejält!
För några timmar sen var jag påväg ner till mitt rum för att lyssna lite på musik alternativt testa örhängen, då jag plötsligt hörde en hård, hotfull knackning utanför. Blev livrädd och låste in mig på rummet och var lite lätt panikslagen då det knackades igen! Och så ringede mobilen mitt i alltihop och jag trodde, seriöst och ärligt talat, att nu dör jag.
Som tur var visade det sig vara Maria och David som stod utanför fönstret och ville våldsgästa mig! De hade med sig godis och vi lyssnade på julmusik och hade frågesport och allt blev bara sådär spontant och underbart som det bara kan bli när det handlar om spontanbesök. De vet hur de ska handskas med mig, de små liven.

Och så plötsligt har i princip alla skaffat sig en festlig blåsa till balen. Hur hinner man?Hur orkar man? Hur gör man? Jag beundrar er starkt. Frågan är ju bara om jag överhuvudtaget ska besöka denna hysteriska tillställning.

Svenska nationella muntliga kan ju gå och dö. Har försökt skriva ihop ett litet manus om komplicerade familjesituationer och alfons åbergs pappa, vilket tenderar att gå åt helvete vilken sekund som helst. Jag kan/hinner inte plugga nuförtiden.

Jag luktar svett. Det har sina förklaringar, efter 5 timmars hårdträning i danssalen.
Nu ska jag äta en apelsin. Hejsi!

Det blev ingen mindblowing tonårsfylla. Efter att ha legat under täcket och huttrat i mer än ett dygn i min ensamhet cyklade jag för att träffa David. Vi tog en härlig kvällstur på coop, drack julmust, kokade fil, tände eld på lite lustiga saker, spelade piano med en pinne och spelade baseboll med äpplen och nån form av stång inomhus. Jag älskar vår spontana kreativitet!

Nu har mamma kommit hem från Riga. Hon har haft det underbart och är i lite av extas! Att bo ensam är kul ibland, men ska jag vara ärlig var jag så inihelvete rädd när jag skulle sova inatt. Kändes som att det var någon i huset och vinden verkligen ven utanför fönstrena. Jag skulle behöva skaffa mig någon som kan komma och sova med mig lite då och då.