johannalydahl

Livet i Berlin

Det är lite konstigt att vara hemma själv och behöva ta tag i allt igen efter den kanske bästa resan i mitt liv.
Fy fan i helvete vad jag har haft kul! Det är nästan som att jag känner mig lite nyförälskad och frälst och allt det där, för Berlin är verkligen staden med stort jävla S!!
Jag har haft världens finaste resesällskap och det har gått så himla bra för oss med allting; flygresorna, att hitta och ta sig överallt (somliga av oss åkte både spårvagn, tunnelbana, taxi, buss och kundvagn) och hela resan kändes bara alldeles fantastisk från början till slut! Vi har sett en massa häftiga byggnader och kyrkor och sånt, besökt delar av berlinmuren, shoppat i äckligt stora gallerior, ätit apfelstrudel, haft en enligt mig, roligaste utekvällarna i livet på en härlig klubb med asbilliga drinkar och snygga män, plankat på spårvagnen, läst kartor som värsta orienterarna, druckit 20kronorsvin på hotellrummet, haft diverse fotosessioner, gjort egna små sånger samt massvis med andra roliga små saker. Gillar det här med korta, intensiva resor. Tänker mig att åka tillbaka inom en himla snar framtid. Vem vill följa med?

Fö. för att skryta, blev jag tillfrågad att vara med i nån tysk modellserie på tv av två kvinnor när vi satt sunkiga, trötta och svettiga på alexanderplatz. Yey liksom

Igår var jag på en fantastisk spelning med Håkan Hellström. Jag älskar honom.
Västeråshallen eller bombardier arena om det så finurligt kallas dessa dagar var väl kanske inte den bästa lokalen att arangera en konsert i, och det var väldigt många jobbiga människor i publiken. Ett konstant hånglandes par stod bla. precis framför mig. Det är ju säkerligen kul att vara sådär kär i någon, men det känns ju tämligen ovärt att gå på konsert om man ändå bara ägnar sig åt varandra. Plus att de såg rätt vidriga ut. Ful tjej, snygg kille liksom. Gillar inte omatchande par.
En äckligt full och dryg kvinna i 25-30årsåldern klängde även på mig spelningen genom. Jag försökte titta strängt på henne och stöta bort hennes svettiga, småknubbiga kropp som tenderade att flåsa mig i nacken hela tiden, men hon fortsatte, skrek och pratade högt under de långsammare låtarna. Jävla människa.
I min del av publikhavet stod även en rätt ung man som måste varit lite smått utvecklingstörd. Innan bandet kom ut på scenen försökte han gång på gång få igång applåder genom att klappa irriterande högt otaliga gånger, utan resultat. Det fåniga var bara att han inte verkade förstå att ingen ville ingå i hans klapppakt och fortsatte bara ännu mer enerverande. Han skek också efter vatten som vakterna delade ut till de inklämde stackarna längst fram.
Trots diverse störiga personer, var alltså Håkan och bandet helt fantastiska och det var fint att de spelade så mycket från den nya skivan. Det är helt sjukt att en människa kan vara så jävla underbar.

Inatt åker vi till berlin! Jag gör ingen onlineincheckning, det funkar inte. Kirrar skiten på flygplatsen istället. Bara så ni vet, kära vänner. Vi ses om några timmar.

Nu ska jag packa, fixa osv och sen ska jag träffa anna och linn en svängom!

Sitter hos hidman med med det sk. "berlingänget". David hälsar det härligt friska budskapet "ät frukt!", vi andra har planerat sen i eftermiddags inför resan med stort r och det har konstaterats åtskilliga gånger att blodpudding är en jävligt  genialisk maträtt.

Vi pratade film på lunchen igår och det slog mig att min barndom till en viss del skiljer sig från andras. Jag sa nåt om att min familj brukade hyra en hel videoapparat när vi skulle hyra film när jag var liten eftersom vi inte hade en liknande apparat hemma. Jag har alltid trott att detta varit rätt normalt, att det var så man gjorde i början av det ljuva nittiotalet, men ack så lurad jag är! Mina vänner tyckte detta var ytterst skojigt.
   Men vi tittade ju liksom inte på tv när jag var barn. När folk pratar om Småstjärnorna eller Fångarna på fortet har jag inget att relatera till och skulle man mot förmodan titta på tv i min familj var kriterierna att programmet skulle vara nyttigt, intelligensutvecklande, möjligtvis stärka ens kreativa kultursinne. En av förklaringarna till varför vi endast hade ettan, tvåan och fyran till 2005. Egentligen vet jag inte om jag blivit så mycket klokare av denna uppfostran och jag kan inte säga om det varit till en för- eller nackdel.
  Om man var hemma hos en kompis och skulle se på tv var man tvungen att ringa hem och fråga om lov först och höjden av lyx var när mamma eller pappa med entusiasm i rösten utbrast "Tänk ungar, om vi skulle hyra en film!" Och det var alltså där den hyrda videoapparaten kom in i bilden.

Så, vad hade jag alltså för mig som litet barn? Antar att vi mest spenderade tiden med att leka, jag och mina syskon. Även här skiljer sig min barndom en smula från andras. Hemma hos familjen Lydahl lekte man inte särskilt mycket med leksaker och framförallt inte med såna som var tillverkade under dåliga förhållanden, mcdonaldsleksaker var strängt förbjudet. Vi agerade mer när vi lekte, liksom mer som ett skådespel. Fattiga barn, barnhem, mormor majlis och morfar ginko, familjer, pelle och lasse, moamanda, pip och bank var några av standardlekarna som fanns med genom åren för att inte tala om alla lekar där vi härmade pappas föreställningar. Sommaren då vi följde med på nils holgerssonturnén genom Sverige med cirkustält genomsyrades våra lekar av framförallt av gässdansen, härmande av olika djur etc.

När jag sådär vid nioårsåldern fick anorexia stod livet still för några år, men sen när jag blev bättre, åren när jag var 12, 13, 14 utvecklades min lite patetiska politik- och musikintresserade sida. Jag hade åsikter om det mesta, försökte mig på nån typ av "annorlunda" stil och letade upp, enligt mig,  de coolaste banden. Ett tag gick jag så långt att jag åkte på lajv, vilket i efterhand känns väldigt långt borta, men jag hade rätt kul, iallafall på mitt första lajv. Var skogsalv btw...

I nian skiljde sig mina föräldrar en vecka innan min femtonårsdag. Tre månader tidigare hade jag blivit helt friskförklarad från min anorexia och tillvaron vändes återigen uppochner. Jag började plugga kopiöst för att försöka få kontroll på åtminstone något, trängde bort alla ledsna tankar och använde betygen som en självdestruktiv handling. Det fungerade rätt bra, jag lyckades hålla mig undan från nästan allt som hörde med pappa att göra eftersom han i mina ögon förstört vår familj. På långfredagen följde jag ändå med pappa och kalle till asköviken för att titta på blåsipporna och fåglarna och jag tror att detta var vändpunkten då jag vågade prata med honom på riktigt för första gången på mer än ett halvår.

Sen började jag gymnasiet. Allt pluggande, stressande och instängd sorg i nian hade gjort mig lite smått utbränd och jag kände mest att jag inte orkade ta mig genom något nytt. Under ettan var jag mest tyst och ledsen. Sen kom våren, jag blev kär och kände något på riktigt för första gången på jävligt länge. Så smått började jag öppna mig lite mer, började umgås mer med vänner, fick mitt första jobb och åkte på min första festival.
   Tvåan var raka motsatsen till höstterminen i ettan. Allt var nytt och spännande, jag kände mig som en ko (?) på grönbete. Men det blev också lite för mycket. Jag krossade mitt eget hjärta ett par tre gånger, festade lite för mycket, allt bara rullade på. Bland det finaste med detta år var att jag hittade rätt i skolan, började umgås med några människor som kommit att betyda en himla massa i mitt liv och som jag även hoppas och tror kommer finnas med mig långt in i framtiden.
Vi hade en fantastisk sommar tillsammans, vårt sista sommarlov som spenderades i göteborg, stockholm, lite här och var i Sveriges avlånga land.

Nu i trean har det även hänt mycket nytt i mitt liv. Ellen har flyttat hemifrån, jag har fyllt arton, vi har projekt osv i skolan och jag står på på kanten, beredd (?) att hoppa ut till framtiden efter studenten. Känner att jag har fått en rätt bra balans mellan saker och ting, även då jag ibland fittar ur totalt. Jag har bra, fina vänner, lagade familjerelationer, kan plugga i normal utsträckning, kan äta och leva ett sunt liv utan vidare komplikationer. Jag trivs liksom med tillvaron dessa dagar. Vad som händer om några månader har jag inte en aning om, men för stunden ska det bli rätt underbart ändå att starta upp nåt nytt.

Jag orkar inte höra av mig till folk längre. I min enfaldiga lathet tänkte jag därför nu använda min blogg som en liten mellanhand.

Anna och Linn, vill ni träffa mig i helgen? imorgon eller på lördag dag (ska bort på kvällen) eller på söndag innan håkan? Vi har ju som sagt en del att ta igen, liksom etiopien, en viss ung man och allt det där.

Ellen och Doris, jag önskar jag kunde få arslet ur och ringa er nån gång, men ja, hittills har det varit dåligt på den fronten. Ni ska veta att jag saknar och älskar er och hoppas att vi ses snart.



Tvättade fö. mina baletttrikåer i handfatet häromdagen, och vattnet blev SVART

Frågan är om det är träningsvärk eller muskelbristningar jag har i framsida lår? Sen dansen i söndags har jag knappt kunnat gå, värst av allt är att sätta sig eller gå nerför trappor. Det värker och spänner omvartannat. Som tur är har vi inte haft särskilt många danslektioner hittills denna vecka, men jag bävar för dagens träningar...Ska dränka mig i linement innan jag cyklar till skolan.
När jag tänker efter vore det ju iofs ytterst märkligt om jag dragit på mig en muskelbristning i båda låren. De borde även ha svullnat upp rejält och lite sånt om det är en sån raptur det är frågan om. Måste få bort min hypokondri snarast!

Gillar iaf att jag går upp tidigt fastän jag börjar sent.

OM EN LITEN VECKA ÄR VI I BERLIN

Saker jag oroar mig för dessa dagar (utan inbördes ordning)

Jobb
Den sk. framtiden
Plugg
Dans?
Projekt
Mat
Pengar, para, stash, flous, cash
Miljön
Relationer av diverse slag
Beslut av diverse slag
Berlin
Livet i största allmänhet

Älskar min pappa så himla mycket. Har varit på en snabbvisit i sthlm. Pappa viskläste manus för sig själv i vardagsrummet, och jag och my umgicks rätt mycket. Borde åka dit lite oftare.

Det närmaste jag kommit love denna allahjärtansdag är två sms med kärleksförklaringar från okänt nummer. Det visade sig vara någon som skickat fel.

Nu ska jag bege mig till steens och hyra fishy, sen blir det lite mellohäng med mus och söllv.

Gillar att se på tv ensam så att man kan grina högt utan att nån bryr sig.

Förutom grinet med stort g har jag idag dansat jazz, steppat för första gången i mitt liv och fikat på coop med två av de bästa människorna i mitt liv.

Det finns så mycket jag borde ta tag i dessa dagar. Gillar snön iallafall.

Sms mottaget 04.07: OLGA! OLGA! OLGA! 
Jag minns inte att jag svarade på detta, men tydligen hade david fått ett litet "slemmi" tillbaka. Vad olga syftar på är en hemlighet.

Min lördag i punktform:

- Styrde upp något som skulle likna religionsstuderande. Gick åt helvete.
- Köpte äpple/päron/vanilj-keso vilket resulterade i illamående efter första tuggan. Ät inte.
-Blev irriterad till tusen då Malin och Lovisa i Morgonpasset helg verkligen har rippat Mia och Klara i sina sändningar
- Var på mellokväll hos mina mellofantaster till vänner. Börjar bli engagerad i spektaklet nu

Enligt tidningen Latte är mina tulpaner "sexigt dekadenta" i detta tidiga stadie av föruttnelse

Så himla ovärt att vara full när man kommer hem liksom. Fryser som en liten gnu. Älskar att komma hem och äta efter utekvällar. Just nu består mitt födointag av yoghurt, lemon curd och 85% choklad. Fantastikst! David messar, han kallar mig lill? jag kallar honom söllv. fint. Grattis elin idag och stina i efterskott!! Nu ska jag läsa linda skugges dagbok från gymnaiset eftersom jag tydligen känner en karaktärerna i boken. sovi hej.

Liksom "I'm throwing my arms around Paris" med Morrisey!!!

Idag tänkte jag passa på att uttnyttja att vi slutade tidigt genom att simma några uppfriskande längder. Dessvärre blev resultatet inte riktigt lika fridfullt. Inklämd mellan en massa jobbiga människor i en liten bassäng krigade jag fram i det svettiga vattnet. Ca. tio pojkar i fjortonårsåldern imponerade på varandra genom att försöka överträffa det ena livsfarliga hoppet efter det andra från trampolinen, samtidigt som de utförde hemskt högljudda orala ljud. I min längd simmade en medelålders kvinna i ett säkerligen enligt henne passande tempo, vilket var ungefär saktare än nåt välidgt långsamt så att säga. Där fanns även två blötdjur i min egen ålder, som simmade två längder, tog paus en kvart, såg jävligt ofräscha ut och skrattade irriterande titt som tätt. Bredvid mig simmade en äldre man som måste haft det svårt med konditionen, då han efter varje simtag frustade högt och länge. Liksom vad ska man göra när man hela tiden hamnar bakom en väldigt seg simmare? Att simma om i mitten av längden känns så otrevligt, men ändå, man vill ju inte behöva sänka tempot till en sengångares! Efter femtio längder fick jag nog av mitt lilla äventyr och begav mig till duscharna där jag försökte komma över min nakenfobi. Gick ganska bra.

Gud, gjorde så jävla goda kidneybönebiffar till mig och min familj idag!

Ikväll när jag var ute och gick, passerade jag ett hus där man genom fönstret såg att de höll på att bygga om en smula. Plötsligt uppfylldes jag av en sådan lust att påbörja nåt form av renoveringsprojekt! Tänk vad underbart att riva lite tapeter, bryta upp golv, spika och måla hela dagen ända tills det blir natt och så slipar man lite till innan man stupar i säng. Åh jag vill verkligen leka lite handyman just nu! Känner hur det riktigt suger i byggtarmen.

Jag börjar få lite struktur på allt pluggande till alla prov och arbeten och redovisningar osv som ska avklaras innan lovet. Fantastiskt! Jag gillar ju att lära mig nya saker egentligen. Idag skapade jag, elin och maria en del till städvagnsdansen med golvmoppar. Min skola är härlig.

Om tre veckor åker vi till Berlin!!

En gång i mitt liv var jag så kär att jag var tvungen att ligga på golvet och lyssna på Field Mice varje morgon innan jag cyklade till skolan för att det kändes som att jag skulle dö annars. Jag var så förälskad att det kändes omöjligt att äta på flera veckor, jag kunde inte sova, inte koncentrera mig i skolan, dansen blev plötsligt oväsentlig.
Ibland kändes det som att jag inte kunde andas för allt var så himla fint och allt hade varit så jobbigt under så många år och nu hade livet plötsligt blivit fullt av ljus igen. Jag suktade efter honom hela vinten.
   Min sk. älskling kom hem till mig en eftermiddag och jag tänkte att nu kanske allt kommer att bli sådär som jag vill att det ska vara och så kysste han mig och jag hade aldrig känt mig lika lycklig.

Sen gick allt åt helvete, men det är ju en annan historia.

Åh vilken underbar helg det har varit! Jag älskar att ha föreställning! Vi har varit i skolan exakt hela gårdagen och i fredags, kroppen är lite sk. mör just nu. Bränn- och blåmärken täcker hela mitt lekamen och jag har äntligen duschat av mig de tonvis med svett som grott in sig i huden. Vill inte sluta skolan, jag trivs verkligen så himla bra med det jag gör nu!

Måste verkligen lovorda menskoppen. Det är roligt att ha mens när man har denna lilla kopp! Så himla praktiskt, lättskött, miljövänligt, billigt, fantastiskt! Jag och min projektgrupp borde bli sponsrade av menskopp.se

Nu ska jag ringa anna