saknar mina syskon

Är så fittigt nervös. Börjar på dagvården om en liten timme. Kommer möjligtvis med uppdatering om diverse sen eller så.
Barcelona var så himla fint och härligt. Det var varmt och ljuvligt, vi hade så kul och jag kände nog frihet och försökte så himla hårt att trycka bort anorexiangsangstandet med mer eller mindre lyckade resultat..Utmaningar varje dag osv. Blir så ledsen när jag märker hur jävla köttigt styrd jag är 99% av min vakna (och sovande) tid av detta monster till sjukdom. Kan knappt ta orden i min mun- jag, anorektiker, igen? Men ja, det är väl bara att konstatera. Ett bmi på 14 är väl inget direkt att leva på. Idag börjar jag kampen på riktigt I guess. Kommer nog ta en bra tag..Min kropp och min själ är så himla himla trötta och det får vara slut på misshandlandet nu. Anorexian har tagit så jävla många år av mitt liv, större delen om man tänker tror jag och jag vägrar att den blir min död. Punkt.

lite höst

Inatt åker jag och tre av mina finaste vänner till barcelona. Sen kommer jag hem och blir storasyster och börjar på dagvård på humlegården. Försöker våga tro på den här lilla känslan av hopp som jag hoppas kan få behålla.
 


fysiken

vet ju kanske egentligen vad jag verkligen borde göra nu och kanske finns det ingen annan utväg om det här lilla livet inte ska gå totalt åt fanders. men ja.
 jag saknar mig själv.

RSS 2.0