johannalydahl

vill inte och vet inte vad eller var eller hur jag ska ta vägen längre

GUD är så extremt sjukligt astrött på att vara oförmögen att ta kontrollen över mitt eget liv, att jag är 99 procent av min vakna tid är totalt låst i dessa fittiga jävla järnklor till anorektiska spöke, förstör hela jävla livet. Och jag bara fortsätter och vikten går ner lite till och lite till och ledsamheten och ångesten blir starkare och starkare osv osv och helvete. som att jag iakttar allt utifrån, på riktigt- hur blev det såhär, jag menar återigen? har jag inte kommit längre? blir så himla arg och ledsen, lägger snart in mig på tvångsmatning eller dylikt. FITTA

äter körsbär och dricker rödvin med diverse vänner och känner livet i mig, känns så jävla göttigt. lite full utan att vara galet ledsen, saknat den känslan. hej

Funderar på när alla provsvar kommer. Väljer att inte skriva om EKG-testet häromdan eller det totalt failande besöket hos min kurator. Blir så himla besviken bara. Funderar även lite på om jag ska börja på Dagvård i höst, kanske vore lite vettigt.

Försöker göra så många roliga grejer jag hinner och orkar med, ger rätt mycket energi faktiskt. Ska till barcelona i augusti (men en grej som jag precis kom på- mitt lilla syskon kan välja att komma till världen närsomhelst när jag är där nere!!!)