lite lätt extrem blottning

Hej. Jag har ont i hjärtat på två sätt. Sk fysiskt och psykiskt.
Det är en jävla bergochdalbana det här och jag måste nog erkänna för mig själv att jag inte klarar det på egen hand. Måste börja våga lita på, ta emot hjälp fullt ut osv. Så himla svårt och tungt att kämpa med den här skiten igen och jag orkar inte riktigt mer..Vill ju vara som jag egentligen är, hela tiden och inte bara stundtals som det är nu. Vill ju orka med allt jag vill. Ena stunden känner jag mig stark och problemfri, nästa timme inser jag hur jävla illa däran jag faktiskt är..åh

Har börjar jobba nu och det är roligt men har i princip ingen kraft att ta av när det kommer till de tyngre delarna av mitt arbete, känns lite småfittigt kanske. Tänker på mitt jobb, mina helt jävla grymma vänner, min fina, fina familj och mitt lilla syskon som kommer snart och tänker att jag ju inte kan fortsätta hålla på och gräva min egen grav. Nej. 

Läkarbesök imorgonbitti, ser ej fram emot det.

fu ana

Lite lätt öm i fingrar och armveck. Långt samtal med läkaren igår, samma människa jag hade för tio år sen här i västerås när det begav sig. Har så extremt dåliga erfarenheter och minnen från behandlingstiden här så känner mig rätt så väldigt skeptisk till detta.
Som tur är har de utvecklat en riktig ätstörningsenhet med mer kunnig och kompetent personal under årens lopp, har ju som sagt gått en del tid sen jag var i svängen. Ska ge det en chans.
Iallafall, tog diverse mått och vikt, lite temperatur och blodtryck, puls och grejer, sen var det dags för blodprov. Lättare sagt än gjort, sköterskan kunde inte hitta nån bra artär att sticka i, mina ådror är för små och hårda dessa dar så istället fick vi sticka i fingertopparna. 6 rör skulle fyllas. Var lite som att mjölka fingrarna, droppe för droppe. När jag väl sen var hemma ringde de från kemlabb, tydligen hade blodet inte räckt till analysen så det var bara att cykla upp och mjölka ut lite mer mys.
Imorgon ska jag på nån form av samtal med ett par på enheten. Gud och fy fan. Sen ska jag faktiskt jobba en sväng!

Annars träffar jag en massa fina vänner var och varannan dag och är så himla tacksam att jag har dem! Så skönt att få känna sig lite som en riktig människa.
En grej, på tvn exakt just nu spelar EMD en cover av The wannadies You And Me Song. Vet inte riktigt hur jag ska reagera..

vaniljte i pappas kopp

Har läst 30 hp på universitetet nu. Känns bra, vg på kursen! Men ja, mer psykologipluggandet blir det nog inte på ett tag.

Imorgon förmiddag är jag kallad till ätstörningsenheten på nån form av hälsoundersökning, massa prover och skit som måste tas. Lagom upphetsande. Vill inte alls och det känns fruktansvärt ångestframkallande men samtidigt som ett nödvändigt ont antar jag..åh. Har lust att hitta på nåt skoj sen, är hemskt öppen för förslag som kan leda tankarna på annat.
Jag och kalle ska på bio ikväll, nya sex and the city, jag bjuder. Vill känna mig som en värdig storasyster till denna fantastiska lilla filur.


att plocka blommor för själsligt ont

Den här orkeslösheten, ledsamheten, ångesten, extrema törsten, det extrema frysandet, trycket över lungorna, yrseln, det jävligt låga bmi-värdet, det överjävliga mönstret och framförallt skulden- det är inte så jättekul att leva med. Försöker och försöker och är så förvirrad. Hur blev det såhär igen? Varför? När, var, hur osv. Hur gör man?
Vet väl egentligen kanske men fan i helvetes jävla fittliv vad extremt köttigt svårt det är. Ett steg fram, två tillbaka osv.
Har en massa fina människor omkring mig, vänner som hör av sig, en familj som stöttar och älskar, ett litet syskon påväg och ett härligt jobb som väntar. Måste orka, ska ta mig genom. Behöver lite tid och sånt bara. En dag i taget för hela slanten.
Sen jag kom hit till västerås för lite drygt en vecka sen har jag bl.a sett Kalles helt sjukligt bra dansföreställningar där han briljerade hela jävla världen, träffat mormor och morfar, haft Ellen hemma en sväng, lärt mig spela schack och åkt massa bil med David, varit på Agnes 20-årsfest, äntligen fått träffa Anna igen och försökt umgås med mamma så mycket som möjligt. Har så lite kraft men tvingar mig själv att träffa folk och hitta på saker, klarar ju inte så bra att vara ensam dessa dagar. Nu ska jag försöka mig på att äta nån form av lunch i min ensamhet, laddar en stund först.

Imorgon åker jag till göteborg igen eftersom det är tenta på lördagmorgon..vill inte alls. Tänker att när jag kommer tillbaka, då jävlar.

hjärtansfröjd

det här är så himla svårt

RSS 2.0