stay loose
ta mina smala axlars längtan
Hängt med mina småsyskon i helgen. Karl fyllde 17 år och Mira yrde runt av bara fan <3
Och en grej. Den som påstår att jag inte kämpar nu kan gå och dra nåt gammalt över sig. Är så jävla trött på att höra att jag inte bär stridsyxan. Kan säga att den är tung som ett fitteri av dess like.
näringsdryck på frysning
Har sovit ikapp mig en sväng och ska nu leka med min söta mormor. hej!
diverse frågor, diverse svar
Som svar på din första fråga- det undrar jag med. Ingen aning alls faktiskt. Ungefär samma som andra gången, då jag heller inte vet ursprungsanledningen osv, men antar att det handlade/handlar om nån sorts förvirrad jakt på kontroll, trygghet, bekräftelse i att man duger, lyckas åstakomma något. Och helt plötsligt har ett problem som från början kanske var rätt obetydligt egentligen, blommat upp och tagit över samt spelar med ens liv. För egentligen är det ju bara en falsk trygghet, en falsk form av kontroll man funnit då man i själva verket är helt under anorexians järnklor och man har inte den minsta jävla kontroll kvar.
Båda insjuknadsperioderna har gått rätt fort eller vad man ska säga, jag har på kort tid blivit underviktig och därmed inte riktigt hunnit med i tanken. Första gången jag blev sjuk visste jag vad jag minns inte ens vad ätstörningar var för något och helt plötsligt diagnostierades jag med en allvarlig anorexia. Denna gång insåg/ville jag inte inse att jag åter hamnat i träsket förrän det var riktigt långt gånget och jag åter satt med en anorexistämpel i pannan..
Jag vet att min familj älskar mig vad som än händer, vilket naturligtvis även är ömsesidigt och de har stöttat samt stöttar mig så mycket de orkar med. För det är ju så att den här jävla sjukdomen påverkar hela ens umgängeskets och inte minst de allra närmaste, vilket kan tära hemskt mycket på diverse relationer. Jag får ofta dåligt samvete för vad de ska behöva se och stå ut med och försöker visa hur mcyket jag älskar dem så ofta som möjligt. Att jag blev sjuk återigen upplevdes nog som en mardröm för min familj, som om allt kom tillbaka, sår som rivdes upp osv.
Egentligen kan jag inte särskilt mycket om Västerås ätstörningsenhet. Det jag har kunskap om är att det finns öppenvård, dagvård samt att de håller på att jobba fram ett samarbete med psyk för dygnetruntbehandling. Det finns en hel del kuratorer, psykologer, sköterskor, en och annan arbetsterapeut sm jobbar vid ätenheten och mitt intryck av dem är stabilt och bra. En av de största nackdelarna är att det förtillfället inte finns en läkare inom verksamheten, något som verkligen behövs då ätstörningar ju påverkar en både på det psykiska samt somatiska planet. Tycker även att det borde vara en mer individanpassad vårdplanering från patient till patient samt att en vettig dygnetruntavdelning borde tas fram. Som de flesta vårdinrättningar skulle det ju behövas större satsningar och mer pengar för att få det hela så pass bra som möjligt.
Hoppas jag gett svar på dina funderingar!
hur man lättar helt enkelt
Vill även berätta om en liten grej jag utmanade mig själv med här i veckan. Åkte ut till Ikea i min ensamhet, gick och filurade runt en sväng och tog sen det vettiga, läskiga beslutet att äta lunch i lunchrestaurangen! Ensam! Och jag lyckades! Två spenatfyllda ekologiska pannkakor, sallad och en kaffe på kalaset blev det och jag kände mig så jävla stark och härlig och åh! Den ni! För mig är det verkligen en vinst.
Idag ska jag och mamma på utflykt i vårsolen och imorgon börjar jag på dagvården igen. The point of no fucking return!
lilla knyttet
har tråkigt
frågor och svar
Är intresserad av behandlingen du går i? Hur ser dagarna ut? Hur många är ni? Och hur är personalen?
Jag går i behandling i Västerås, på ätstörningsenhetens dagvård. Sen i somras är jag inskriven på ätenheten och sen september har jag varit i dagvården (med untantag för diverse timeouter+avstägning) För tillfället har jag en timeout.
I dagvården går jag måndag-fredag, schemat är 08.00-18.30 måndagar, tisdagar och torsdagar, 10.00-16.00 på onsdagar och 08.00-13.30 på fredagar för att vara exakt.
En vanlig heldag kan se ut lite såhär: Jag kommer strax innan åtta på morgonen, en dag i veckan är det vägning. Sen läser jag kanske tidningen, lyssnar på radio osv. Har sen en tid tillbaka börja fått vara med och göra iordning och lägga upp min mat med personalens hjälp så detta brukar jag även göra innan frukosten. 08.00 är det frukost, vi sitter en halvtimme ungefär. Vid nio brukar det vara lite härlig mindfulness, avslappningsövningar och fokusering på att vara här och nu. Därefter är det oftast någon aktivitet på schemat, olika aktiviteter för varje dag i veckan. Måndagar är det sjukgymnastik för dem som kommit upp i ett vistt bmi, där jag dessvärre ej är ännu, tisdagar skrivuppgift och diskussion, onsdagar diestistsamtal samt ångesthantering och fredagar brukar ägnas åt diverse pyssel, någon utflykt, film eller dylikt.
10.00 serveras förmiddagsmål+nd, sen kanske aktiviteten för dagen fortsätter eller så sysselsätter man sig på egen hand med läsning, korsordslösning, pyssel, spel eller liknande lugna saker.
Strax innan tolv får en del av oss komma in i köket och lägga upp en portion mat med hjälp av personalen. Vid 12.00 serveras lunchen, man får en tallrik utdelad till sig vid bordet och det är bara att äta och se glad ut...En halvtimmehar man på sig vid alla måltider, klarar man ej av att äta upp innan tiden gått ut blir måltiden utbytt mot en eller två näringgsdrycker, beroende på hur mycket man hunnit/klarat av att äta upp.
Efter lunchen är det liggande vila i 30 min, på madrass med eget täcke, kudde och saga eller musik på cd, verkligen som ett litet dagis!
När vi vilat är det samling och vi summerar hur dagen hittills varit, om man har något speciellt att ta upp eller så. De två personal som jobbat under förmiddagen rapporterar till eftermiddagspersonalen och går sen hem. Mellan ca 13.30-14.30 är det fri aktivitet (eller ja, fri och fri..) Halv tre är det mellanmål+nd, därefter oftast fri aktivitet eller individuella samtal med sin kontaktperson eller behandlare. Runt fyra börjar en ur personalen, med hjälp utav någon patient som får, laga middagen. Klockan 5 är det alltså middag och efter detta liggande vila i en halvtimme som efter lunchen. Sen väntar återigen en samling med prat om hur dagen varit, alla får säga sitt osv och därefter hemgång vid halv sju.
Vi är förtillfället 8 patienter i dagvården, alltså full grupp. Personalen är bra, vissa bättre än andra.
Hur funkar det med maten på dagvården? Lagar ni egen mat där?
Lunchen kommer från en lunchrestaurang som de beställer ifrån, middagen lagas av personalen plus de patienter som får vara med. Mellanmålen görs iordning av personalen, samt frukostarna men vid dessa får vissa av oss vara med och tex bre smörgåsarna.
Hur gammal är du? Hur länge har du varit sjuk? Vad har du fått för behandling? Har du varit inlagd någon gång?
Jag är född -90, fyller 21 första oktober i år. Jag har varit sjuk i anorexia i två omgångar. Första gången insjuknade jag vid ca nio års ålder och blev friskförklarad ca sex år senare. På den tiden fanns ingen ätstörningsenhet i Västmanland och jag skickades mest runt kring olika avdelningar på Västerås lasarett och inom bup, hade mängder olika läkare, psykologer osv och ingen visste vad eller hur de skulle göra med mig. Tillslut fick jag en remiss till Lunds anorexi- och bulemicenter och fick äntligen en bra behandling som varade under några år. Jag har varit inlagd på både lasarettet i flera omgångar samt på psykavdelning, dock ej denna omgång av sjukdomsperiod, pga att jag är myndig nu och inte velat läggas in trots råd om detta. Vet inte riktigt egentligen när jag insjuknade eller hur länge jag varit sjuk denna gång men antar att det hela började någon gång under hösten -09 och spårade ur när jagflyttade hemifrån till göteborg under våren -10. Nu går jag som sagt i behandling i ätenhetens dagvård här i västerås.
Vad har du för mål i livet? Vad driver dig att bli frisk?
Det finns mycket jag vill uppleva och åstakomma här i livet. Jag vill resa och se mig mer om i världen, uppleva diverse äventyr osv, plugga vidare, har funderat en del på sjuksköterskeprogrammet. Jag vill träffa nya människor, bilda familj så småningom och allt det där. Det är väl mycket såna här framtidsvisioner som får mig att hitta motivation till att gå den friska vägen och hjälper mig att hitta fokus när jag känner tvivel. Det är även mycket med framtiden som skrämmer och oroar mig och också det som varit en av de utlösande faktorerna till den verklighetsflykt som sjukdomen innebär.
Saker i nuet får mig även att vilja bli frisk och fri, det finns en hel del jag inte orkar/kan göra nuförtiden som jag längtar till. Många saker skulle förmodligen också vara betydligt roligare och mindre bekymmersfria om jag inte hade detta sjukdomsok att bära kring på. Vänner, familj och allt det där med kärlek att göra är stora motivationskällor för mig.
Är du kär i någon?
Svar nej
Känner du att du får ut något av behandlingen?
Oftast men ja ibland känner jag stort tvivel. I det stora hela hjälper det mig iallafall. Jag tänker att jag inte var riktigt redo för dagvård i höstas när jag började, skulle nog egentligen behövt dygnetruntvård under en period för att komma på fötter.
Har du blivit bättre (gått upp i vikt)?
För mig handlar det här med att "bli bättre" inte bara om en viktuppgång utan till största del om tankemönster, beteenden osv. I detta avseende har jag blivit mycket mer stabil. Det här med vikten, vill helst inte kommentera det men kan säga att det går upp och ner, fram och tillbaka, hej och hå.
Favoritband/musik?
Jag gillar verkligen mycket olika sorters musikgenrer osv, svårt att bara nämna ett band. Men ja, radio department är några av mina favoriter!
Vad gör du helst en ledig dag?
Spenderar den med familj och vänner på nåt göttigt sätt, nåt härligt äventyr av diverse slag skulle ej sitta fel. har lite svårt att vara mer specifik..
Älsklings mat/godis/efträtt?
Jag älskar sushi och mat som smakar mycket. Oliver typ. Sura körsbär och såndär finsk lakrits vad den nu heter är mina favoritgodisar, allt med artificiell körsbärssmak får mig till munorgasm. Efterätter innehållandes bär, kanske choklad och olika konsistenser faller mig nog bäst i smaken. Om man får välja mellan chips och godis väljer jag solklart godis.
Vad skulle du jobba med om du fick välja fritt?
Åh svår fråga! Om man liksom fick välja helt fritt..Något varierande, gärna kreativt, roligt, stimulerande..Har ju tänkt mig något inom vården men ja..Om man fick välja alldeles totalt fritt. Vet faktiskt inte.
Hur många syskon har du?
Fyra. Två äldre systrar, en lillebror och en liten lillasyster! Älskar dem allihop!
Vad har du gjort idag?
Inte mycket än. Vaknat, kokat kaffe, ätit frukost, städat mitt rum, datat en sväng
vad har du ätit idag?
Frukost
jag skulle vilja att du länkade till en låt du har ett viktigt minne till och därför känner starka känslor när du hör.
beskriv både minnet, varför det är viktigt och vad det är för känslor som kommer därefter.
Väldigt svårt att välja ett minne och en låt, men en låt som kommit att betyda mycket eller vad man ska säga det senaste året är "let go" med JJ. Förra våren när jag bodde i Göteborg hörde jag låten för första gången, i samband med att det mesta i mitt liv höll på att rasa samman. Relationer, hälsan, vikten, tilltron, tryggheten. Har verkligen lyssnat på denna låt x antal gånger gråtandes och den får mig liksom att gråta på ett sannt sätt, liksom på riktigt. Kanske ej ett konkret minne som sådant, ingen specifik händelse utan mer ett händelseförlopp, min väg utför osv. Blir ledsen när jag tänker på detta.
http://open.spotify.com/track/594ZHHcrh3PMrPKnXDYStG
uppåt framåt på finska
nu ska jag iväg och träffa min kp
jävla timeoutfitteri
Annars tänker jag väldigt mycket på en liten grej, övervägande hit och dit osv. Vet ej om jag pallar denna kommande vecka på egen hand liksom. Eller jag orkar inte orka, palla och härda ut.
