Det finns ingen olycklig kärlek, det är bara idioterna som inte vill ha en som gör en olycklig. Kärleken är alltid lycklig så skyll inte på den.
Har ett synneligen stort behov av att blogga av mig dessa dar.
Men såhär. Ibland tänker jag att jag måste ha nån form av förbannelse över mig. Av de killar jag träffat sen förra sommaren, är det fyra stycken som satt lilla världen i brand. Och varenda endaste gång får jag höra samma tråkiga visa. Att timingen är dålig, att han inte är redo för "förhållande", att han är känslomässigt utbränd och så fucking vidare. Och jag tänker att HAR JAG ENS BETT OM ETT FÖRHÅLLANDE?! När man träffat en människa ett par gånger är det, i allafall inte i min värld, tid att skapa kärleksband. Varför är det ingen som vill chilla lite med mig? Hänga lite, ligga lite, lära känna och se vart resten av livet leder. Gud. Jag blir så fanatiskt trött.
Kommentarer
Trackback
