När jag inte ens har nåt vettigt att komma med här är det fan illa. Jag är less och trött och nervös och stressad och uttråkad und so fucking weiter. Känner mig otillräcklig och ful och misslyckad denna arma dag och vill bara klaga i oändlighet.
Men så slår det mig; jag har cirka tusen saker att glädjas åt, se fram emot och allt det där. Var sitter egentligen felet?
Jag går bara omkring och är litelite ledsen exakt hela tiden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0