kom och ta mig om du kan
Har blivit ett par insikter rikare denna vecka. Fått saker och ting sagda till mig som såhär i efterhand verkligen gjort avtryck på mig, lite som att jag fått nån form av uppenbarelse. Ellenkvinnorna i mitt liv kan det där med att trycka på precis exakt rätt punkter ibland.
Allt det där med att jag inte får hamna i bekvämlighetssitsen nu. Klara av och njuta stundtals av livet, leva relativt friskt ca 70 procent av min tid. Det är liksom just de där resterande 30 procenten som INTE får etsa sig fast osv- jag vill inte leva mitt liv som lite ätstörd, hela tiden ha tendenser till att tänka anorektiskt och jävligt- detta medför en vidrigt stor risk att falla tillbaka i träsket. Ibland tänker jag att jag ju kanske faktiskt aldrig tog mig upp helt och fullt från mina sjukdomsår som liten och sen dess levt i denna 70/30-bubbla sen dess, tills det att jag ramlade tillbaka med hull och hår för ett par år sen.
Nu gäller det att förgöra de sista bitarna, mobilisera all min kraft att gå emot och kämpa mig upp på rätt sida. Jag vill inte leva med ett ständigt kompensationstänk, kontrolltankar och ett skrikande anoreximonster inom mig, jag förtjänar ett bättre och än mer värdigt liv. För jag vet ju, att tankarna blir mindre och svagare, ju mer jag gör tvärtemot vad de säger till mig- NU JÄVLAR I MIN LILLA LÅDA
Allt det där med att jag inte får hamna i bekvämlighetssitsen nu. Klara av och njuta stundtals av livet, leva relativt friskt ca 70 procent av min tid. Det är liksom just de där resterande 30 procenten som INTE får etsa sig fast osv- jag vill inte leva mitt liv som lite ätstörd, hela tiden ha tendenser till att tänka anorektiskt och jävligt- detta medför en vidrigt stor risk att falla tillbaka i träsket. Ibland tänker jag att jag ju kanske faktiskt aldrig tog mig upp helt och fullt från mina sjukdomsår som liten och sen dess levt i denna 70/30-bubbla sen dess, tills det att jag ramlade tillbaka med hull och hår för ett par år sen.
Nu gäller det att förgöra de sista bitarna, mobilisera all min kraft att gå emot och kämpa mig upp på rätt sida. Jag vill inte leva med ett ständigt kompensationstänk, kontrolltankar och ett skrikande anoreximonster inom mig, jag förtjänar ett bättre och än mer värdigt liv. För jag vet ju, att tankarna blir mindre och svagare, ju mer jag gör tvärtemot vad de säger till mig- NU JÄVLAR I MIN LILLA LÅDA
Kommentarer
Trackback
