johannalydahl

Ämlig, trött och bakiz, igen. Men ja, glad tror jag. Har haft en grym helg med grymma människor. Uppsala bjöd på diverse äventyr, även gårdagskvällen bar iväg på festligheter i väss som visade lite av sina bästa sidor sådär.
Jag gillar det här med att vara ute i verkligheten igen, på alla plan. Känns så himla bra att jag liksom låter viljan få styra och ta mig framåt. För ett tag sen levde jag liksom ett så extremt omhuldat, uppstyrt liv där allt fokus i princip låg på dagis, mig själv och kriget mot anorexin. Dessa dagar har jag liksom inte tid att vara ätstörd, har för mycket roligt för mig som tar tiden. Allt är nytt. Jag har flyttat, börjat dansa igen, börjat jobba, hänger med vänner mest hela tiden, festar med flesta och njuter av att få finnas till. Tar ansvar för mig själv och mitt liv och lever det som jag vill göra. Aldrig mer tillbaka säger jag bara, finns för mycket fint i riktiga livet att leva för. Typ så.