johannalydahl

Trött, uttråkad, lite ledsen. Blir irriterad på mig själv för att jag inte kan sluta noja och psychobitcha ca hela tiden. Kan liksom inte låta bli att söka trubbel och krångla till saker och ting. Men ja, försöker fokusera på allt det där fina osv, det där pirret och kanske borde jag tillåta mig själv att slappna av, tro på detta fullt ut. Vill så förtvivlat gärna att det inte ska sluta här.

Har haft en hysterisk vecka. En flytt, möten, massa dansklasser, sthlmsbesök, vin- och ostkvällar. Gött som fan. Har fått uppleva en hel massa saker som jag inte skulle hanterat för ett par månader sen och jag är rätt så himla stolt över mig själv, känner mig stundtals helt fri och lite så.

Är det nu den där eftertanken skall komma?