johannalydahl

Jag har ett nytt span.
Enda tills häromdagen var jag övertygad om att jag lämnat det där med att bli sådär gruvligt jävlaasförälskad i killen jag bara sett på avstånd men som jag aldrig pratat med, det känns bara så högstadiet. Sådär som när jag tog reda på allt om min älskling, när han fyllde år, vart han bodde, vilka han var kompis med, vad hans föräldrar hette, vad han tyckte om för mat, hur ofta han hade vissa kläder etc.
Så fan heller. 14-åringen finns fortfarande kvar inom mig och har fått mig att inse att det inte är så farligt att bli lite småkär, utan större allvar. För han är verkligen helt fantastisk. En erlend oye-look alike, med världens vackraste leende och finaste hår och underbaraste gångstilen. Faktiskt så har ett sådant här se-på-gatan-span "slått in" en gång för mig, det mest omöjliga tänkbara spanet började prata med mig en vinter. Så ja, jag ska nog fortsätta att vara betuttad ett tag framöver. Har redan tagit reda på hur gammal han är och vad han heter. Men det säger jag inte.