En liten klämkäck fundering
En av de bästa sakerna med mitt nya liv är att jag inte har tid att oroa mig längre. Egentligen borde jag har ångest för svenska nationella skriftliga imorgon, det feta religionsprovet, föreställningen på torsdag eller öppethus-uppvisningen på lördag (plus tusen saker till), men jag har varken tid att förbereda mig eller oroa mig i förväg. Det känns rätt härligt. För första gången i mitt liv känner jag inte någon press att prestera men det är inget som märks på mina resultat. Hittills iallafall...
Hörde på nåt random tvprogram härom dagen att "oroa sig är att som betala av på ett lån man ännu inte tagit". Trots att det låter så överkäckt och äckelpositivt att volmeringstendenser är nära, har det liksom etsats sig fast i mig. Kom på mig själv igårkväll när jag duschade av mig dagens svett att stå och förundras över hur genialiska dessa ord egentligen är... Vet inte vad eller vem jag håller på att utvecklas till, men det känns rätt bra måste jag säga.
Nu väntar despan, kiwi och lite stretchning!
Hörde på nåt random tvprogram härom dagen att "oroa sig är att som betala av på ett lån man ännu inte tagit". Trots att det låter så överkäckt och äckelpositivt att volmeringstendenser är nära, har det liksom etsats sig fast i mig. Kom på mig själv igårkväll när jag duschade av mig dagens svett att stå och förundras över hur genialiska dessa ord egentligen är... Vet inte vad eller vem jag håller på att utvecklas till, men det känns rätt bra måste jag säga.
Nu väntar despan, kiwi och lite stretchning!
Kommentarer
Trackback
