johannalydahl

En gång i mitt liv var jag så kär att jag var tvungen att ligga på golvet och lyssna på Field Mice varje morgon innan jag cyklade till skolan för att det kändes som att jag skulle dö annars. Jag var så förälskad att det kändes omöjligt att äta på flera veckor, jag kunde inte sova, inte koncentrera mig i skolan, dansen blev plötsligt oväsentlig.
Ibland kändes det som att jag inte kunde andas för allt var så himla fint och allt hade varit så jobbigt under så många år och nu hade livet plötsligt blivit fullt av ljus igen. Jag suktade efter honom hela vinten.
   Min sk. älskling kom hem till mig en eftermiddag och jag tänkte att nu kanske allt kommer att bli sådär som jag vill att det ska vara och så kysste han mig och jag hade aldrig känt mig lika lycklig.

Sen gick allt åt helvete, men det är ju en annan historia.