johannalydahl

Igår var jag på en fantastisk spelning med Håkan Hellström. Jag älskar honom.
Västeråshallen eller bombardier arena om det så finurligt kallas dessa dagar var väl kanske inte den bästa lokalen att arangera en konsert i, och det var väldigt många jobbiga människor i publiken. Ett konstant hånglandes par stod bla. precis framför mig. Det är ju säkerligen kul att vara sådär kär i någon, men det känns ju tämligen ovärt att gå på konsert om man ändå bara ägnar sig åt varandra. Plus att de såg rätt vidriga ut. Ful tjej, snygg kille liksom. Gillar inte omatchande par.
En äckligt full och dryg kvinna i 25-30årsåldern klängde även på mig spelningen genom. Jag försökte titta strängt på henne och stöta bort hennes svettiga, småknubbiga kropp som tenderade att flåsa mig i nacken hela tiden, men hon fortsatte, skrek och pratade högt under de långsammare låtarna. Jävla människa.
I min del av publikhavet stod även en rätt ung man som måste varit lite smått utvecklingstörd. Innan bandet kom ut på scenen försökte han gång på gång få igång applåder genom att klappa irriterande högt otaliga gånger, utan resultat. Det fåniga var bara att han inte verkade förstå att ingen ville ingå i hans klapppakt och fortsatte bara ännu mer enerverande. Han skek också efter vatten som vakterna delade ut till de inklämde stackarna längst fram.
Trots diverse störiga personer, var alltså Håkan och bandet helt fantastiska och det var fint att de spelade så mycket från den nya skivan. Det är helt sjukt att en människa kan vara så jävla underbar.

Inatt åker vi till berlin! Jag gör ingen onlineincheckning, det funkar inte. Kirrar skiten på flygplatsen istället. Bara så ni vet, kära vänner. Vi ses om några timmar.

Nu ska jag packa, fixa osv och sen ska jag träffa anna och linn en svängom!