johannalydahl

Jag och pappa skulle träffas idag, men så hamnade han i en äckligt lång bilkö så vi hann inte. Blev så besviken att jag  var tvungen att lyssna på jättemycket Logh och grina jättehögt för jag kom på hur sorgligt och sjukt allt egentligen har blivit. Sen tog jag mig i kragen och tränade ashårt innan jag cyklade iväg för att gå på jobbmöte. Och vem träffar jag inte av en slump på vägen till ama, om inte far himself? Ibland ler livet mot en.
Blir galen på alla papper och blanketter och skattesedlar och skit jag måste ta tag i. Jag känner mig stundvis mentalt efterbliven dessa dagar. Men anundshögjobbet verkar jättekul och även mitt andra jobb som vårdbiträde!

I skrivande stund har jag på mig mina studentskor jag försöker mig på att gå in en smula. Blir 186 cm i dem. Mäktig känsla.