källardörren
Lockelserna osv. Är trött på att stå ut. Är trött på att vika undan för inviterna. Är trött på att jämföra mig. Är trött på att misshandla min själ och kropp. Vill bara andas fri luft och aldrig mer ta hennes trygga hand, även om det stundtals är det enda som känns vettigt nog.
Kan du bara lämna mig ifred nån gång? Herregud, hur många år av detta arma liv har jag egentligen slösat bort i anorexiträsket? Åtta? Tolv kanske egentligen. Kanske tog jag mig aldrig ur det innan jag återigen blev sjuk. Wää.
Men ja, jag härdar ut detta med. Och luften är inte lika tung att andas längre. Jag har kommit en bra bit påväg men önskar bara att det ibland gick lite fortare, även om jag är medveten om att det ändå är jag som håller i bromsen...
Igår var det ett år sen jag började på dagvården första gången med undantag för diverse timeouter och avstängning. Hatar och älskar tryggheten inför villans väggar. Jag tar åtminstone ansvar för min behandling dessa dar i jämförelse med vad jag tidigare höll på med och tar till mig av den hjälpen jag får. Tänker att man ska vara glad och inte ta för givet av hjälp man erbjuds liksom och inte schabbla bort den.
Blir irriterad på mig själv när jag märker hur mån jag är om att försöka klargöra för folk i min närhet om hur sjuk jag faktiskt varit.. Som om jag egentligen mest vill bekräfta för mig själv hur långt jag gick. Och även om det är sjukt svårt att vänja sig vid att kroppen växer så försöker jag tänka att ja, med ett bmi på 13 var jag inte direkt sexigare...
Kan du bara lämna mig ifred nån gång? Herregud, hur många år av detta arma liv har jag egentligen slösat bort i anorexiträsket? Åtta? Tolv kanske egentligen. Kanske tog jag mig aldrig ur det innan jag återigen blev sjuk. Wää.
Men ja, jag härdar ut detta med. Och luften är inte lika tung att andas längre. Jag har kommit en bra bit påväg men önskar bara att det ibland gick lite fortare, även om jag är medveten om att det ändå är jag som håller i bromsen...
Igår var det ett år sen jag började på dagvården första gången med undantag för diverse timeouter och avstängning. Hatar och älskar tryggheten inför villans väggar. Jag tar åtminstone ansvar för min behandling dessa dar i jämförelse med vad jag tidigare höll på med och tar till mig av den hjälpen jag får. Tänker att man ska vara glad och inte ta för givet av hjälp man erbjuds liksom och inte schabbla bort den.
Blir irriterad på mig själv när jag märker hur mån jag är om att försöka klargöra för folk i min närhet om hur sjuk jag faktiskt varit.. Som om jag egentligen mest vill bekräfta för mig själv hur långt jag gick. Och även om det är sjukt svårt att vänja sig vid att kroppen växer så försöker jag tänka att ja, med ett bmi på 13 var jag inte direkt sexigare...
Kommentarer
Trackback
