johannalydahl

Ligger här, scensminkad, pirrig och förväntansfull inför eftermiddagen och kvällens dansföreställningar. Skall bli rätt så himla fantastiskt tänker jag! Bara att dansa återigen på min gamla gymnasieskolas grymma scen liksom..
Skall träffa min pappa en stund innan och spendera lite ensamtid tillsammans. Händer cirka aldrig dessa dagar.

Har börjat gå hos sjukgymnasten på ätenheten för att ta itu med de sista bitarna kring kroppsuppfattning och fanskap. Vi diskuterade en hel del kring detta ämne, hon påpekade hur sjukligt sjuk och ämlig jag faktiskt varit, nära döden och allt det där och om hur svårt det kan vara att ändra på det kroppstänket man haft vid en sådan låg vikt, vanetankarna som släpar efter från en söndersvält hjärna osv.
För det är ju inte alltid så lätt att tro på det man gör och acceptera och faktiskt tycka om den nya kropp jag har och kommer att leva i liksom..Ibland känner jag mig och tycker jag ser smalare och snyggare ut nu än för ett par kilon sen bara? Antar att jag byggt mer muskler, ni skulle se mina armar dessa dar! Omg. Och ryggen, den går ej av för hackor den heller, hehe. Jag kan verkligen rekommendera att INTE stanna på ett bmi 18-19, tankarna ger med sig så hemskt mycket med snäppet högre vikt. Och varför gå omkring styrd av ätstörningsklorna och vara jävlig när man kan må så mycket bättre?
Varför skriver jag ens om detta skit? Har så mycket som snurrar där i huvvet.
Vill bara vara helt underbart frisk och fri nununu

Har haft cirka finaste helgen på länge. Herregudars vad vi har njutit av livet! Styrt ett litet kollektiv i ellens stuga, solat, badat, spelat kubb, plockat blommor, grillat, bastat, druckit vin, ätit tårta, rott ekan und so weiter. Blivit utnämd som fladddermusräddare efter det lilla äventyret med besök av lillvampyren. Jag tycker så himla mycket om mina vänner och trivs så himla bra med sommarlivet. Känner mig stark och nästintill fri.

Här sitter jag på balkongen och har precis avslutat en göttig frukost med lite choklad. Solen strålar, värmen sjuder, helgen är här och om en liten timme åker jag ut på landet med finfina vänner över ett par dar. Liksom helt jävla underbart. Älskar livet. Älskar att leva livet.

Hemma från london osv. Vi har haft det himlens fint! Strosat omkring på marknader, gått på museum, druckit pims, shoppat lite för mycket (kom hem med fem nya klänningar och en sjal) hängt i soho och chinatown, ätit ingefärskarameller i mängder, älskat varandra samt varit förkylda.
Hej och hå. Vill ha sommarlov cirka nu. Vill ha lilla pirret cirka nu.

Umgåtts med ellen olovsson nu i fyra dagar i sträck, fantastiskt!
Imorgon tar jag med mig min ömma moder och tre utav mina syskon och far till london. Kommer bli grymt! Jag skall strosa, shoppa, dricka öl samt götta mig med familjen <3

Imorgonbitti får jag äntligen träffa min kurator efter cirka tre veckors väntan. Skall bli så himla skönt att lufta ventilen en aning. Därefter åker jag till stockholm och tar vara på livet. Häng med ellen, miramys, pappakram, utgång med b-rudarna, kalles dansföreställning på operan. Kan bli rätt så himla nice dårå.

 
Tror jag skall hångla med en tjej i helgen, de här jävla männen får mig att kräkas lite i munnen

Hormonerna ba flödar. Känner mig brutalt pubertal och jävlig, ägglossning och humöret svallar som aldrig förr. Känt mig ful och fet exakt hela dagen, nedstämd och instabil. Men så gick jag genom lite gamla bilder jag taggats i på facebook. Mest från gymnasietiden osv där jag var normalviktig, bilder som jag för ett tag sen såg som fula, där jag tyckte jag såg rätt tjock och hemsk ut.. Och ikväll var det som att mitt tunnelseende försvunnit, min syn blivit klar och allt det där. Herregud, jag var fanimig ASSNYGG.
Tittar mig själv i spegeln och ser min nya kropp, eller gamla eller vad man nu ska kalla det- jag är tillbaka i mig själv. Ser ut som jag är skapt att se ut, jag ser frisk och stark ut, vacker faktiskt. Ja, jag kanske inte är så överjävligt grotesk som friskviktig trots allt.
Utmanar mig i att klä mig i klänningar där benen visas, något som varit totalt asjobbigt senaste tiden där jag helst klätt mig i långa svepande kjolar för att slippa visa osv. Men liksom till vilken nytta? Jag har ju för bövelen grymma spiror! Det får vara nog med dessa kroppshatsdagar. Dogdays are over. Jag ser ut som jag gör och är bra som jag är. Att svälta och gå ner i vikt igen löser INGENTING, tvärtfuckingom.

Ikväll ska jag dansa på scenen, två och ett halvt år sen sist..Skall bli fantastiskt. Jag känner mig så himla levande! Sen blire drink och mingel med dansflickorna och därefter hoppas jag på att få gå och dricka öl med mina vänner.

Lyssnar på PJ Harvey mest hela tiden dessa dar. Himla göttig kvinna det där.
Jobbar som en sate med att förlika mig med tanken på att jag ju inte kan hålla på och äta fyrkantigt resten av mitt liv. Det där med att gå efter matschema osv, fasen vad det är inprentat i huvvet! Mat för en dag, gå och dra nåt gammalt över dig. Jag behöver mer mat. Herregud, jag jobbar och sliter som värsta grovarbetarn tre dagar i veckan, dansar, promenerar, cyklar, festar och LEVER nuförtiden. Dessa tankar om att jag gått "utanför" ramarna- kanske ätit utöver, en extra macka där, mer mat där, efterrätt hit och dit- och därav komma in i tankemönster med att "då blir det mitt kvällsmål", "då hoppar jag lunchen imorgon" eller "då tar jag lite mindre frukost nästa dag" osv osv osv- JAG ORKAR INTE
Jag äter vad fan jag vill, när jag vill, hur jag vill. Låter hungern och känslan bestämma. Ibland blir det mer, ibland mindre. Finns inga regler, inga rätt och fel i huruvida min kropps behov ter sig. Ibland kan man äta bara för att det är så jävla gott, ibland för att man borde i förebyggande syfte, ibland av ren tristress. Jag vet att min kropp tar hand om näringen, det är ju inte som att jag äter tills jag mår illa. Och gör jag det nån enstaka gång är det väl skitsamma, vikten skjuter inte för det nu när jag äntligen är normalVIKTIG.
Mat är inte min fiende, mat är gott, mat är livsnödvändigt och behöver inte vara så extremt laddat.